Alexandra Campbell om 7 Pleasures

En upplösning av det kroppsliga

En naken rygg i ett mörkt publik hav med dånande musik från högtalarna. En vacker inledning till Mette Ingvartsens koreografi 7 Pleasures på Dansens Hus. Ett verk där det privata och offentliga rummets gränser suddas ut och där dansarna inte längre äger sina kroppar utan blir materia för koreografin.

En efter en klär dansarna av sig nakna och beger sig upp på scen för att finna varandra i en hög av kött och tyngd. Som jordskred uppstår när marken undermineras och inte längre är i statisk jämvikt, utan börjar röra på sig, rör sig denna nakna kropp över scenutrymmet. Rörelse och materia flyter samman, hud, värme och vakenhet letar, söker olika sätt att uppgöra gränserna mellan kroppen, objekten och rummet. Naturens gränser känns hela tiden närvarande och det är ett känsligt maktspel om vem som manipulerar och bestämmer över vem – inklusive alla som sitter i publiken.

Mette Ingvartsen har en kompromisslöshet och en djärvhet i sitt eget forskande om kroppen och sexualitetens kopplingar till samhälle, politik och rum.  Hon vågar vrida och vända på begreppen om vårt förhållande till nakenhet och njutning. Hon ifrågasätter objekten som ting och ber dansarna att förhålla sig till dem som levande varelser med äkta känslor.

Sammantaget känns det som en intressant utgångspunkt och metod för själva koreografin men det är svårt att som åskådare känna sig inkluderad i njutningen och sexualiteten hon beskriver. Det är som att kroppens frihet att känna, längta, njuta finns närvarande men bara inom vissa ramar och på ett väldigt kontrollerat sätt. Som om dansarnas egna njutningar och önskningar offrats för ett högre syfte om en gemensam kollektiv extas eller orgasm. Tankarna för mig till ett vulkanförlopp där mängden kisel i magman bestämmer hur vulkanen kommer att bete sig. Är det för mycket bildas en explosion, är det för lite rinner magman bara lugnt ut ur öppningen i jordskorpan som lava. På samma sätt saknas det ett mellanläge i föreställningen där materian faktiskt får röra sig fritt.

Det finns gott om symbolik i 7 Pleasures. Verket ställer en hel del teoretiska frågor kring sexualitet och nakenhet. Men det mest intressanta i koreografin är det mera subtila, det outtalade som är själva rörelsen i kroppen. En önskan om frigörelse och en upplösning av det fysiska. En strävan efter äkta njutning.  Hur når vi dit? På vilket sätt är det möjligt? Existerar det överhuvudtaget eller förblir det enbart en dröm eller en utopi? Trots en finkänslighet i många aspekter, lyckas inte riktig 7 Pleasures besvara dessa frågor.

Alexandra Campbell

Annonser