Annie Särka om 7 Pleasures

Titeln på Mette Ingvartsens verk ”7 pleasures” för mina tankar till de 7 dödssynderna. Av dessa är det lust som jag huvudsakligen ser både gestaltad på och skapad från scen, för jag sveptes ofta med.

Vissa börjar nakna, några klär av sig på scenen och några klär av sig i publiken. Gränserna suddas ut mellan åskådare och utövare, kollektivet och individen. Var en individ slutar och en annan tar vid är ibland omöjligt att avgöra. Tidigt in i stycket när dansarna fortfarande är en gemensam massa skapas en bild där jag ser en renässans-tavla från tidigt 1500-tal. Avspända, nakna kroppar som flyter över och in i varandra. Det saknas sexuell spänning i kropparnas avsaknad på mål men det är istället en slags sensuell fridfullhet.

Jag stannade för att lyssna på Ingvartsens eftersnack om föreställningen och hennes projekt.

Ingvartsen berättade hur en av delarna i stycket föddes ur tanken av poliser mot protestanter. I den delen hade hälften av dansarna kläder och hälften var nakna. De överordnande var klädda och de underordnade nakna. När hon berättade om detta satt jag och tänkte på vad jag kallade för renässans-ormgropen och Michelangelos fresk ”Adams skapelse” dök upp i mitt inre och vägrade sedan släppa taget. Adam som halvligger naken och Gud, iklädd en rosa tunika omringad av keruber, sträcker sig mot varandra. Deras fingertoppar nuddar nästan och det är en spänning i avståndet mellan dem, något nästan erotiskt över bilden. Vad händer i deras möte? Eller deras separation?

Föreställningen är laddad med sexualitet mellan individer, grupper och objekt. Laddningen finns i blickar, stämningar, rörelser, närvaro och distans, riktad åt olika håll. Det outtalade blir för mig det starkaste. Kroppar som nästan möts men inte riktigt, bara centimeter ifrån varandra. Det hänger något i luften, en förväntan inför något. Vad kommer att hända nu? Möten mellan kroppar och livlösa objekt som behandlas som kroppar med behov tänjer på gränserna för vad som är vad. Objekt besjälas medan kroppen förtingligas.

Titeln ”Adams skapelse” gör den nakna människan till ett objekt, något som har blivit skapat av något annat, i det här fallet en påklädd makt. Objektets skapelseprocess fullbordas med ”the final touch”. Kroppen besjälas av fysisk kontakt, på samma sätt som plantan, vardagsbordet, mattan och soffkuddarna besjälades av en fysisk kontakt. Plantan var en planta innan jag såg den bli rörd som en människa.

(Stycket rörde mig stundtals på samma sätt. Vissa tillfällen var jag delaktig, nästan en del av processen och dessa stunder var magiska. Jag uppskattar när jag som publik blir fysiskt påverkad,  hur jag undermedvetet härmar rörelserna jag ser. Men vid andra tillfällen kände jag mig exkluderad och orörlig. Jag tittade på en skiftande tavla som inte riktigt rörde mig. Ibland nådde inte fingret hela vägen fram.)

Annie Särka

 

 

Annonser