Alexandra Campbell om Yeah!

Skeppsholmen kändes levande under den årliga festivalen Yeah! Another Fine Selection, som tog plats på Moderna Dansteatern mellan den 30 november och 3 december. Åtta olika aktuella och relevanta scenkonst verk under fyra dagar gav oss en stark inblick i samtiden. Att MDT även inkluderat Audiorama, Studio 1 och Teater Galeasen som scener, gjorde festivalen extra levande. Det var som att man redan från första början fick delta i en koreografi som rörde sig mellan de olika rummen, trapporna i huset och scenkonst verken. Som besökare blev man aldrig uttråkad utan istället nyfiken och förväntansfull på vad som skulle visa sig bakom nästa hörn.

Festivalen som helhet bestod av en osynlig kraft av rörelse och ljud. Ett flöde, som började som ett ljudlandskap i Julia Giertz verk ”Sound as Touch” på Audiorama. Där vi som åskådare/ lyssnare fick drömma oss bort tillsammans med ljud som aktiverar materia och berör den taktila aspekten av hörseln. En intressant början till en festival kväll. Att synen som ofta är starkt närvarande i scenkonsten fick ta ett steg tillbaka och istället ge plats för andra sinnen och ett mera aktivt lyssnande.

Denna osynliga kraft eller våg av ljud förde oss sedan vidare till Studio1. Där Halla Olafsdottir tillsammans med Franz Edvard Cedrins lät oss vara delaktiga i ett försök att lämna vårt förflutna och undersöka relationen mellan kropp, språk, fonetik och mellan levande och förinspelad musik. Verket ” All that you can´t leave behind” gav plats för ljud och kropp och öppnade upp möjligheterna på hur vi ser och hör saker och ting runt omkring oss.

Multidisciplinära samarbeten kändes som en stark röd tråd genom festivalen. Här smalt ljud, ljus, kropp och rörelse samman och bildade små enskilda performativa konstverk, som ramades in av publik och scenografi.

Marie Topps verk ” The Visible Effects of Force” var ett fint exempel på ett lyckat samarbete. Där rörelse (Marie Topp), ljud (Julia Giertz)och ljus (Mårten K Axelsson) förenades i en dans, som undersökte hur effekterna av en kraft är oundviklig och konstant. Denna konstanta kraft av undersökande bar oss vidare in i koreografin och efter några öl via baren ut till stora scenen på MDT och ”Hyperfruit”. Där ännu ett lyckat samarbete ägde rum mellan koreografen/dansaren Ludvig  Daae och filmkonstnären Johanna Nordahl. Verket gav oss en stark inblick i samtiden och internets kraft. Den väckte frågor och reflektioner kring hur det är att leva i ett samhälle där de flesta mänskliga relationerna upplevs via våra datorer. Hur vi ständigt är upptagna med vårt eget och hur tiden inte hinner till för de verkliga kroppsliga mötena och stunder av närvaro som vi alla längtar efter.

Yeah! Another Fine Selection gav oss en smak av hur denna längtan efter samvaro ändå kanske existerar på riktigt. Att den osynliga kraften och styrkan finns i just de möten som sker när den kollektiva kärleken till scenkonsten är närvarande. Att det finns en koreografi av kroppslig rörelse som för oss vidare och behåller vår nyfikenhet på vad den performativa konsten har att visa och berätta.

Alexandra Campbell

Annonser