Danjel Andersson om Phoenix

Weld Company. Kompani med K.

Av Danjel Andersson

 

I detta kompani finns det ingen hierarki, utan allas medverkan är lika viktig.

Detta kompani tror inte på hierarki.

Detta kompani vänder på hierarki.

Detta kompani tror inte på omvänd hierarki.

Detta kompani är ett projekt.

Detta kompani är inte ett projekt.

Detta kompani är mot projekt.

I detta kompani kan dansarna arbeta över en längre tid.

Detta kompani är i ständig förändring.

Detta kompani är mot regler.

Detta kompani har tydliga regler.

Ett steg fram, ett tillbaka, samma ställe.

Ett steg, ett tillbaka, samma ställe.

Ett steg.

Armarna rör sig. Simultant. Olika.

Ett steg, ett tillbaka, samma ställe.

Svetten lackar.

Ett steg, ett tillbaka, samma ställe.

Ner. Upp. Samma ställe.

 

I detta kompani tror de inte på kompaniet som idé. Detta är ett kompani att bli klok på. Detta är inte ett klokt kompani. Inte klokt. Inte klokt att vara klok.

 

”Phoenix” en (icke) koreografi för ett (icke) kompani. Av Weld Company + Rebecka Stillman. I överskriften står kompaniet före koreografen. Hierarki. Omvänd. Koreografen ger dansarna uppgifter som de omtolkar och färgar. Intrycket är eklektiskt. Duetter mellan män och kvinnor. Konventionellt. Publiken på olika nivåer. På fel sida om scenen. Okonventionellt. Synkroniserat, men lite off. Lite olika. Kläderna lika men olika. Spets, vita, med bilder av morfade kroppsdelar. Ljuset kommer och går. Alla är med – olika mycket. Någon nästan inte alls. Andra hela tiden. Pauser med publikljud. Ingen i publiken pratar. Fram och tillbaka. Verket säger emot sig själv. Mot sig själv.

Kompani med K.

 

Kom panik.

 

Dans, icke dans, hierarki, icke hierarki. Inåtriktat. Utåtriktat. Fjärde väggen. En gemensam rörelse på led. På lika många olika sätt som dansare. Med – mot. Mot – med.

 

Weld Company liknar inget annat kompani som jag känner till. Inte. Kl ok. Ok.

Fenix är en mytisk fågel som ständigt föds på nytt. I askan av den gamla föds en ny. Weld Company + Stillman har kommit på ett genialt sätt skapat ett (icke) stycke där varje rörelse, låt, ljusmoment liksom föds i ögonblicket ur sin egen aska, som en metafor för den (icke) döda idén om ett danskompani. På så vis är detta en (icke) hyllning till danskompaniet som idé. Och inte.

 

 

Koreografi: Rebecka Stillman tillsammans med Caroline Byström, Robin Dingemans, Sybrig Dokter, Marie Fahlin, Pavle Heidler, Noah Hellwig, Elias Girod, Disa Krosness, Josefine Larson Olin, Sandra Lolax, Robert Malmborg, Per Sacklén, Kajsa Sandström, Hanna Strandberg, Andrea Svensson, Anna Westberg Medverkande: Caroline Byström, Elias Girod, Sybrig Dokter, Robin Dingemans, Noah Hellwig, Disa Krosness, Marie Fahlin, Sandra Lolax, Robert Malmborg, Per Sacklén, Anna Westberg, Andrea Svensson, Hanna Strandberg. Ljusdesign och rum: Chrisander Brun Kostym: Erik Annerbon

Annonser